Syrenquist

Max har kommit in i den underbara åldern som kallas trotsåldern :)
Allt som oftast går det bra, men ibland blir han sååå envis och då gäller det att stå på sig :)
Undrar vart han fått envisheten ifrån, måste vara David, hihi!

När vi går på Ica och ska handla hjälper han så snällt till att plocka ner saker i vår korg.
Men när vi kommer ut så ser han rutchkanan som dom satt upp precis vid kassorna.
Förstår inte hur dom tänkte där!
Han springer dit och vill åka, efter tio minut vill vi gå hem och det slutar alltid med att vi får ta han under armen och gå ut!
Och alla kollar och tycker att vi har en ouppfostrad liten kille :)

Men oftast är han mammas lilla älskling som är så mysig och pussig!